Precis när de hittat tumören, sa en läkare (Nämner inga namn! Bosse skulle bara bli sur) lugnande till mig att de säkert kunde föra in ett rör via näsan och upp till tumören och suga ut tumören, hjärnsubstans är ju vidare känt för att vara mjukt.

Man kan ju fråga Bosse vart röret tog vägen och hur ett gigantiskt ärr rakt över hjässan plötsligt kom in i planen?! ;)

Sedan kan jag inte heller säga att jag är normal när jag pratar med mina läkare!
Som första gången jag träffade Guran och efter ett tag frågade hur vi skulle få ut tumören, om Bosses plan om att suga ut den höll?!
Guran;
-Nä, vi kommer göra en klassisk hästsko-snitt! (samt gestikulerade med händerna vart den skulle hamna.. Det var då jag insåg att det riskerade att få landningsbana!)
Rebecka: - Men då rakar du väll bort allt hår?!
G- Nä... Det är onödigt, så det gör vi inte :)
R- Men då blir det ju Landningsbana!!!! D: D:
G- Ok?! och problemet är?
R- Jag får en LANDNINGSBANA mitt på huvudet!!!! D: D:

Sedan ni som följt mig vet om den diskussionen angående håret som jag hade med Guran innan operationen.
Men han löste det hela med att lägga snittet slingrande över hjässan, ett hårlöst diadem, som lätt kunde döljas om jag la håret bakåt!

Nu efteråt förstår jag att han lyssnade lite på mitt önskemål, att jag inte ville ha en landningsbana, då jag inte har sett någon med samma ärr.