Bernie B

Mitt stora problem med mina djur har sällan varit att de är elaka eller ser ner på människor. Ev stona som jag har ägt har nog sett ner på mig ett par gånger och tyckt att jag varit en envis åsna. Fast sedan kan man inte äga ston. De äger en.

 

Men hade förr schäfer. En otroligt rolig, enkel och krävande hundras. De mår bäst att arbeta. En schäfer (eller vilken annan vallras) mår bäst med en uppgift i livet. Vilket de flesta hundar vill ha. En uppgift. En vaktras vaktar och en herdehundar håller ihop flocken och håller utsikt efter faror.

Den som säger till mig att deras vallras trivs bäst att gå kvarteret 2 gånger om dagen och sedan ligga i och sova, bör kolla efter ett marsvin.

Min schäfer som jag hade, insåg jag att han behövde ha en uppgift i livet, då han var riktigt allergirisk och medicinerades och klarade inte av att träna så hårt med pga klådan. Men jag kom på att han kunde få hjälpa mig med meningsfulla uppgifter för honom. Så jag lärde honom enklare assistenthund trix. Hämta tvätt, dra av strumpor, öppna och stänga luckor, tända lampor osv.

 

Så Billy fick, förutom lydnad, sök och spår, hålla på och hjälpa mig. En fullt funktionell, men lat, 15 åring.

Min Cane Corso, Virus, fick också bli assistenshund. Dock så är inte Cane Corso lika villig som schäfer att lära sig saker, utan en riktigt bra belöning. .
Billy älskade godis. Virus ÄLSKAR KAMP och kan inte koncentrera sig med godis i närheten. Så förutom dubbelt så mycket belöning i form utav kamplekar så fick även jag extra muskelträning.