Efter lite analys.

 
Kan inte säga att jag inte har ett enormt kontrollbehov!
Men lite bilder, och text igen!
Kanske att jag igen har överanalyserat allt igen, men jag hatade kameran, då den inte stämde med spegeln enligt mig. Sedan att det har blivit värre med åren.
Såg på läkarens dator när jag röntgade mina lungor och gjorde MR på magen, pga att jag fick tungt att andas, som om ett spännband tröck, 2005-08-XX, men det fanns inget fel på mina lungor. Sedan månaden efter fick jag problem med magen, men samma där. Det fanns inga fel min mage, de gjorde en massa olika, jobbiga och grundliga tester...
 
Problemen försvann aldrig (förutom efter operationen) men jag ville inte åka in till sjukhuset igen för att höra att jag var fullt frisk, bara kanske stressad. Jag läste på om stress och hur många stress faktorer jag tog bort/ordnade, försvann aldrig spännbandet över bröstet och magen var aldrig som i böckerna. Därimot lärde jag mig att leva med det. Att det var tungt att andas hindrade inte mig från att röra mig och magen skötte sig iallafall, så då fanns det ingen anledning till att söka hjälp för det. 
_________________________________________________________________
 
Märkte i Lumpen hur svårt jag hade för att gå i formation, då jag hela tiden ville gå åt vänster. Marscherna var olidliga, dels för att det var tungt, jobbigt och sedan att jag fick hålla ögonen på referenspunkter för att inte gå in i kamraten som var till vänster om en, eller ut vingla ut ur ledet. Det var jag duktig på, att skapa nya led och gå in i folk. Trodde vissa dagar att jag skulle svimma i marshen, då det var så mycket att hålla reda på, tröstade mig att jag var på rätt ställe för att svimma i marschen, och att så länge man inte dog var det inte så farligt. 
 
Hatade högvakten i lumpen, då man måste gå i formatiom och ha takten. Takten var inga problem, med det mesta min koncentration gick åt var att hålla min plats i formationen, att inte vingla. Undrade många gånger om fler hade det problemet.. Svor att jag aldrig skulle gå högvakt igen.
 
Stod jag givakt, vinglade det alltid så jag fick balansera, så att svimma var i stort sett omöjligt för mig, då jag arbetade hårt under all givakt från att inte vingla åt vänster. (Fick bekräftelse på nationaldagen 2012 att om jag någon gång skulle svimma, skulle det vara åt vänster. På nationaldagen föll jag raklång rakt åt vänster. Hann knappt känna att det kom, dock så kunde jag dra i min kollegas M87'a innan allt var borta. Den dagen hade jag drukit mest, ätit nötter, och hade på mig "minst" kläder, då det var varmt och jag ville inte svimma. Fast jag frös om ryggen som var i skuggan).
 
Lamporna i vår korridor i lumpen blinkade ibland och jag minns en gång under REMI'n (juni 2011) som de blinkade precis när jag gick i mitten utav korridoren, där det är som mörkast och hjärnan fick blackout i en millisekund, jag fick stanna upp, då jag "tappade" vad jag gjorde, men då korridoren var full med perssisk marknad gick jag vidare till mitt logement och vilade. Funderade på om det verkligen var normalt, men då jag inte föll ihop och kännde mig pigg i övrigt, var det inget att hänga i granen för.
_______________________________________________________________
 
Något måste hata mig, för att det blev högvakt igen, med jobbet.. Fick önska vad jag ville göra. Svaret blev nattpost, då det är mindre cermoni då och man behöver inte gå i en bra formation, att det betydde att man vände på dygnet gjorde mig inget!
 
På Högvakten med jobbet i sommras var det extremt svårt att hålla mig på i ledet och jag fick vätska upp hela tiden, min vattenflaska och resorb var mina bästa vänner. Paraderna när solen stod som högst hatade jag från djupet av mitt hjärta. Vinglade hela tiden, huvudet "kopplades" bort regelbundet och att svimma så som på nationaldagen var min största skräck, tryggheten var att vi hade eskort utav polis. För att hur mycket jag än sov fick jag ingen extra energi. Att vara vaken i 36 timmar, som jag var en gång och vara helt hyper i huvudet, gjorde inte så mycket tills efter en parad som något (kroppen) sa "Nu sover vi!", då sov jag i 12 timmar. När jag vaknade var jag likadan som vanligt, hyper och samtidigt extremt trött, men utvilad.
 
Efter den "missen" att inte sova, fick jag ta varje tillfälle som fanns för att iallafall tvinga mig till vila och om det fanns tid, sömn. Men jag var sedan våren känd för att inte sova, då jag var sist i säng och först att komma upp. Min genomsnitts tid att sova var i början 3 timmar på 4/3 dygn (men då stod jag inte post på dagen), men mot slutet av den perioden högvakt (då jag stod post på dagen) sov jag iallfall 5 tim/dygn på 4/3 dygn. Så att jag inte sov på 36 timmar var inte så förvånande, inte ens jag tänkte så mycket på det. Då när vi var hemma med vanliga rutiner, sov jag hela nätterna.
__________________________________________________________________________
ANSIKTSBILDER
Tredje ring, 2010-05-28, inte så sne som jag tidigare påstått, bara lite sne.
Bara jag som alltid hatade kameror och utseende fixering.
 Kanske för jag var lat och inte förstod varför folk inte kunde vara nöjda som de var.
2010-09-18
Lite mer sne, ska le jämnt, för snea leenden var inget jag siktade på igentligen
2011-05-27
Ler inte men man ser att ansiktet är "sne", då höger är mer spännd.
2010-10-15
Jag och Bulle-bror
Tanken var att jag skulle le jämnt.
2012-03-30
Sen promenad i Linköping.
Spänner bara ansiktet, vänster hänger inte med.
 
 
 "Kroppshållnings" bilder, perfekt med ridbilder!
Då man har tyngdpunkten mitt på hästen, visar det bra att om man är sne.
2007-07-25
Har bra hållning, ngt ihopsjunken, vilket borde tyda på ren lathet.

En odaterad bild
Men borde vara våren 2008
Första ring, det var då jag började få problem med ländryggen och gick till en kiropraktor.
Är lite sne.

2009-02-28
Hållningen är bra men är ngt ihopsjunken på vänster sida.
Hade slutat hos kiropraktorn, då det inte hjälpte mig. Började träna och stretcha bålen/korsetten för att kompensera det som inte fungerade.

2011-06-18
Sitter ihopsjunken och då jag rider utan sadel är den viktigare med rätt tyngdpunkten är mitt på hästen.
Är mer ihopsjunken på vänster sida än på höger!


En bild ifrån 2008-09-26.
När jag gick på Kvinnersta och red på lektionerna, tyckte jag alltid att sadlarna låg snett eller att stiglädren var olika långa, även om de var oanvända.
Kiropraktorn sa, när jag besökte honom, att jag var sne i höften. Tror det skiljde 1-2 cm.

Förklaringen till min huvudvärk och dagen som vart

Jag är ju förkyld. Hälsade på min förkylda moster i torsdags och att jag blev sjuk är inte konstigt!
 
Men jag kände inte igen symtomen, då jag tidigare alltid har avlidit i frossa om jag fått feber (även vid små förändringar i tempen), haft ledvärk 2000 vid feber och med snuvan/nästäppan/slem i halsen/ont i halsmandlarna har jag alltid haft sedan högstadiet (men som försvann efter OP= lycklig flicka).
 
Jag vaknade vid 3 och grubblade om huvudvärken/ömheten i huvudet var för att kortisonet hade avslutats i onsdagskväll, blev inte klokare av att grubbla, snarare mer orolig.

Men jag skrev ner hur jag mådde, kände och faktan att jag antagligen var förkyld, då jag var snorig och hade gult slem, ringde sjuksköterskan, som har lite mer erfarenhet än mig och när jag berättade föll poletten ner att jag antagligen hade en förkylning, men att inte hade lika jobbiga symtom som förr, tog en alvedon, kunde lugnt somna.

 
Idag åkte mamma och pappa till ljusfallshammar och tittade på säng. Jag åkte på Sessan i skogen och Ajja gick med Laxen. Dagen till ära red jag i mina gröna chaps. 
Fördelen med chaps när man rider: Du sitter fast i sadeln!
Nackdelem med chaps när man ska hoppa av: Du sitter fast i sadeln!
 
Men det gick bra.
Gick sedan en kort promenad med en haltandes Billy. Skönt att både kör fullt ös medvetslös Rehab
 
///Rebecka

Fredagen den 28/9

Var hos Kuratorn i en timme och sedan bilprovningen. Han som bedömde min bil fick studiebesök i form utav sjukskriven fordonsförare som saknar att vårda sina fordon. 
Men han visade och förklarade vad han gjorde. Skillnaden från mina fordon på jobbet är att en huvuddata saknas i de flesta utav fordonen :)
Efter bilprovningen så kände jag mig rejält hängig, men pigg i övrigt, så hjärnan är inte drabbad. Tror det var pga timmen med kuratorn som tog så mycket energi av huvudet. Sov när jag kom hem, det hjälpte lite. Efter det tog jag chansen att få lite sol och frisk luft. Så jag tog Svarta damen på en lugn promenad.
Hon äter ett äpple
 
Hon funderar i stallgången vad som händer på stallplan
 
Man kan aldrig vara nog försiktig. Då åker hjälm och signaljacka på!
 
Promenaden hjälpte, fick upp värmen i kroppen igen och huvudvärken mildrades.
 
Sedan på kvällen hämtade jag och mamma, Ajja i Hallsberg, som kom med tåget.
Var extremt hängig med huvudvärk senare på kvällen, Men det var inte något som kändes som om att hjärnan skulle vara drabbad, utan det var feberhuvudvärk snarare. Men kan inte sätta fingret på vad det är, för att det känns inte som om jag har feber..
 
Timmen hos kuratorn tog nog ihjäl min arma hjärna värre än något tidigare! Sedan om det är en kombo att jag slutat med kortison vet jag inte.