Att låta hunden gå före ut ur huset.

Mitt stora problem med mina djur har sällan varit att de är elaka eller ser ner på människor. Ev stona som jag har ägt har nog sett ner på mig ett par gånger och tyckt att jag varit en envis åsna. Fast sedan kan man inte äga ston. De äger en.
 
Men hade förr schäfer. En otroligt rolig, enkel och krävande hundras. De mår bäst att arbeta. En schäfer (eller vilken annan vallras) mår bäst med en uppgift i livet. Vilket de flesta hundar vill ha. En uppgift. En vaktras vaktar och en herdehundar håller ihop flocken och håller utsikt efter faror.
Den som säger till mig att deras vallras trivs bäst att gå kvarteret 2 gånger om dagen och sedan ligga i och sova, bör kolla efter ett marsvin.
Min schäfer som jag hade, insåg jag att han behövde ha en uppgift i livet, då han var riktigt allergirisk och medicinerades och klarade inte av att träna så hårt med pga klådan. Men jag kom på att han kunde få hjälpa mig med meningsfulla uppgifter för honom. Så jag lärde honom enklare assistenthund trix. Hämta tvätt, dra av strumpor, öppna och stänga luckor, tända lampor osv.
 
Så Billy fick, förutom lydnad, sök och spår, hålla på och hjälpa mig. En fullt funktionell, men lat, 15 åring.
Min Cane Corso, Virus, fick också bli assistenshund. Dock så är inte Cane Corso lika villig som schäfer att lära sig saker, utan en riktigt bra belöning. .
Billy älskade godis. Virus ÄLSKAR KAMP och kan inte koncentrera sig med godis i närheten. Så förutom dubbelt så mycket belöning i form utav kamplekar så fick även jag extra muskelträning.


Hundarna, Hästarna, Marsvinen, Vanliga dagar, träning | | Kommentera |

Vad gör man när man vet vad man vill, men man har en sak i vägen.

 
Som sagt så vet jag vad jag vill. Har haft flera backup plans, men varenda gång jag är påväg framåt, så kommer livet och biter mig i baken. När jag allt väl fått iordning på mitt skit, så fick jag veta att jag hade hjärntumör och det ställde till med rätt mycket. Tills jag träffade min sambo, fick bättre support på att våga sig på motgångarna igen och när mitt tal som varit en stor brist under 5 år börjat repat sig efter mycket pusch och träning, samt att jag klarar av 75% jobb ifrån 0% jobb och stress, så fick jag veta att min hjärntumör varit aktiv igen och att jag ska operas igen. Vilket suger. Intte själva behandlingen. Jag kommer få ligga på en säng dagarna i ända, titta på så mycket dator/tv som jag vill och när operationen görs, så får jag nog sova. 
 
Men jag kommer få samma besvär igen antagligen och männikors oro över det hela tynger ner mig, då jag inte har någon som helst makt i detta. Förutom att vägra vård. Men då kan man fundera vem som är dum här.
 
Men det är inte problemet, utan tiden är mitt problem samt mina "höga” mål. Jag har inte tid att vara sjuk. Än mindre med en hjärntumör och dess bagage. Jag vill göra det jag vill, vad det nu må vara. 
Jag vet att jag trivs mycket bra med hästar och allt slit och urvridna muskler som kommer med i paketet. 
Men jag jobbade på bättre innan jag fick veta att det bara var en tidsfråga innan det var dags för operation igen...
 
Mitt liv suger ibland, måste jag medge. Men bara på typ 1% utav mitt liv. Resten är rätt mycket toppen.
Hjärnhelvetet, Vanliga dagar | | Kommentera |

Allmänt

När jag läser waranskötare på en vårdcentral, så tänker jag inte på medicinen i första hand, utan den gigantiska ödlan och ser framför mig hur de har ett par varaner gåendes i korridoren med några waranskötare springandes runt och gör vägen fri eller bara sköter om varanerna.


Men det är jag det.

Vanliga dagar | skötare, varan, waran, ödla | | Kommentera |
Upp