Jag klarar inte av att vara sjuk har jag märkt.

Jag har nu fram till den 15 juli förbud mot att gös ansträngande aktiviteter, Jan får inte ens lyfta ett kg och det går inte bra för mig! Jag har burit för mycket och jag kom på mig själv igår att jag sprang efter ha hämtat Kyra från åkern och jag vill hela tiden gå ut och städa ur stallet. Tur nog så har jag min smarta klocka, som jag kan ställa in en maxpuls, så att jag blir varnad om jag glömmer bort igen.
Hjärnhelvetet, Vanliga dagar | | Kommentera |

Som en gummiboll studsar jag fram och tillbaks 😃

Med en stor skopa sarkasm skriver jag detta. "Mina" läkare är jättebra samt professionella och jag uppskattar de så otroligt mycket. Men nu till problemet:

Jag misstänker att jag har allergi. Läste att det också kan göra en otroligt trött=mig. Hjärntumör kan också göra en otroligt trött. Men jag tycker att Klaus och jag har kommit så långt att vi kan leva med varandra.
Saken är den att jag tog allergimedicin, för att prova mot min rinnsnuva och nästäppa 24 timmar om dygnet. Körde den i 14 dagar. Jag hade energi och fria luftvägar i 14 dagar. Jag mådde med andra ord super!
Sedan tog medicinen slut och jag köpte inget nytt. Första dagen kom lite rinnsnuva. Andra dagen försvann de fria luftvägarna. Tredje dagen kom klubban och klubbade ut all energi.
Min slutsats är att jag nog är allergisk mot flera roliga saker.

Men nu har vi problemet. Allmänläkare skyggar när jag berättar att jag har en hjärntumör men att det är kuriosa jämnfört med mitt andra problem. Neurologen tycker att jag ska ta mina andra problem till andra specialiserade läkare och remitterar mig dit. 
Men jag bor i Boden och "min" neurologavdelning finns i Örebro. Det är lite omständigt och fel arbete att remittera mig till en allmänläkare för att få rätt allergimedicin.

Men men, ska väll ro detta i land med.
Mvh Rebecca B
Vanliga dagar | | En kommentar |

The silent treatment och telepati

Det är två saker jag hatar.
Tystnad och när folk tror att man ska veta vad de vill att man ska göra. Övergav nog de energikrävande frågorna för länge sedan och arbetet att förstå sig på människor eller att svansa efter någon för att passa in. Sätter mig hellre med en jordnära och pratar om allt och inget eller bara sitter tysta tills man har en fråga eller ämne att ta upp. Att bara sitta tysta ska inte blandas ihop med "The Silent Treatment". Det är en låg sak att göra istället för att berätta vad som trycker eller vad man egentligen vill. 

Jag kör den dock rätt mycket själv, då jag inte vill vara i min situation över huvudtaget. Så då har jag oftast inget att prata om istället. Det komiska är att de som känner mig bäst har jag minst att säga något till, om det inte är något viktigt som måste berättas.
Hade planer och ideer att kunna prata om, men i och med att operationen är ett faktum, bara väntar på en tid, så blir jag mer och mer disträ. Var precis likadan sist jag väntade på en operation. Bryr mig inte om små saker över huvudtaget.
 
Men jag gillar ändå inte att folk tror att jag vet vad de tänker eller tycker att det är självklart saker som jag inte har en aning om. Det kanske är irriterande att jag vill ha tydlighet i min vardag, speciellt där jag inte är den styrande delen. Jag hatar dessutom när information går förbi en, över huvudet och andra tror att man på ett magiskt sätt fått informationen.
Då blir jag alltid "Nä, ditt lilla mongo. Jag skolkade hela "läsa tankar"-kursen i gymnasiet. Så jag fick aldrig medelandet från din hjärna."
Men man lär sig medan man lever. Så jag kommer tamefan bli bäst på att hantera telepati och "The Silent Treatment"!
 
Over and out // Rebecca
Vanliga dagar | | Kommentera |
Upp