så Mycket bättre!

Tror Min nya doktor (Bosse fick permission från mig) är glad att jag är så PIGG

Men en snabb genomgång på Min bergochdal-bana den här månaden!
Dagen innan operationen! vi mätte mina nervbanor, med styrda magnet impulser, kan säga att efter år med häst-elstängsel, var det inte vidare bekvämt med stötar direkt i huvudet, som gick ut i impulser i diverse kroppsdelar
Den är "mätutrustningen" i pannan lyckades jag självklart nästan ha sönder! Kostade bara 5000kr/grå prick. Det är tur att, Hans, redan innan han träffade mig anpassade sitt hår, till det kortare, så att skillnaden inte skulle bli för markant..
!
Änglarna Susanne och Björn som räddade paketet Rebecka ifrån Uppsalas dystra miljö.
Kan inte klaga på själva vården i Uppsala, den har trots allt räddat mitt liv!

Nedsövingen, kan säga att jag var fast besluten att inte somna så lätt, men jag kommer inte äns ihåg att de tog bilden. Det enda jag kommer ihåg är inget och att de väckte mig 8 timmar senare.

Första kvällen (11/9) i USÖ, Lars och Kotte kom med Sushi till mig <3 <3. Den kvällen kunde jag knappt sitta för egen maskin, utan sitter i ett uppdraget läge, som kroppen "fastnade i".
 
Jag på NIMA efter operationen, hade Artär-infart, slutet drännage till huvudet, urinkateter, syrgas i näsan, dropp, bägge fötterna hade infarter (så narkosläkarna kunde ge mig narkos under den korta narkosen på 7-8 timmar, kort och gott en vanlig arbetsdag, undrar om de tar någon lunch, Göran kan inte bli kissnödig direkt, jag tycker fortfarande att det inte var någon tid, sov som sagt genom hela) (är fortfarande imponerad över Görans piller jobb under 7-8 timmar), Hade elektroder på hela kroppen( hittade fortfarande "nya" 2 dygn efter att de kopplade ur mig), infarter på vänster handrygg, puls-sak på fingret.
 
Kännde mig lagom uppkopplad och Göran fick djupare ringar under ögonen när han kollade till mig efter operationen, då jag knappt kunde röra vänster sida (röra den kunde kroppen annars göra själv men jag hade ingen aning om hur jag skulle göra) eller prata, men det gick lättare att prata om man lyfte på huvudet, men det tyckte Göran var onödigt. 
Han ville på sin semester och inte stanna för att operera om dumma soldater som inte förstår att de ska ligga stilla med huvudet efter en lååång operation, eller som patienten sa när hon vaknat "är vi redan klara?!" 
Det var nog tur att kroppen svarade fel på morfinet! Annars hade de haft en jobbig patient på NIMA, jag hade inte mycket val på vad jag skulle göra den där natten på NIMA, ligga stilla pga smärtan eller somna pga utmattning, då alvedon visserligen hjälper lite, men jämnfört med morfinet kunde man sova gött!
Nej, åter igen jag var inte normal innan heller och förväntas inte bli det efter att en kirurg rört om i huvudet på en!
Daniel, du har ett pyssel du kan fundera på! Göran körde "slingrande Ormen" när han hade fria tyglar med rakmaskinen den 6/9!
 
Kan säga att förra veckan, den här tiden, var stackars hjärnan tömd på all energi och då hade jag rest som ett paket, från Uppsala till Örebro, idag har jag själv gjort nästan allt som man gör en vanlig dag och är Lagom trött. :)
 
/// Rebecka (kan inte skriva Egg-brain Längre)

Happy days in Uppsala!

Roar mig kungligt i mitt dubbelrum med att inte lyssna på min granne..
Hon vet minsann hur man klagar på dålig syn i sitt ena öga efter en misstänkt virusinfektion, och hur tråkigt att hon fick åka hela vägen från Småland till Uppsala, med jumbolans, då hon sov hela resan, klagade att de tog sig an henne på engång (stackarn hann ju inte känna sig som hemma innan sitt ingrepp). Sedan klagade hon över all smärtlindring och kramplösande osv medicin hon fick innan ingreppet, då man går genom kroppspulsådern och upp i huvudet för att se om det finns några förändringar, efter det ska man ligga stilla i 4 timmar om allt går som normalt. Vilket det gjorde (till skillnad från en annan, där ådern inte var som alla andras och den personen fick inte röras på 8 timmar, för att pulsådern skulle få slutas naturligt). Men hon hade inget i huvudet och få åka hem imorgon igen, vilket hon verkar vara missnöjd över. Bitch Please! Vi kan byta om din åkomma ger dig för lite att uppmärksamhet...
Snarka kan hon också tydligen.
 
 
Varje gång man läggs in på sjukhus undrar personalen om man är allergisk mot något, svarar skämtande alltid "Myggstick" och sedan att det inte borde vara något problem på ett sjukhus mitt i stan!
 
Tro inte att jag redan har fått ett myggstick. Mitt blod måste vara en raritet som gör att de små blodsugande jävlarna älskar mig!
 
 
Neurolog doktorn höll med mig att jag var onormalt frisk för att ha en tumör, utom att jag ofta (jämnt) snubblar med just vänster ben, och inte riktigt kunde blunda och stå stilla utan att vingla till vänster. Sedan att jag saknar reflexer i bägge ben är en annan historia, Men det är lika på bägge och att jag har feber, så jag är bara fullständigt utstickande som vanligit.
 
Sedan kom min kirurg Guran, redan mer gråhårig och mörkare ringar under ögonen än sist jag såg honom, och undrade, liksom Bosse, varför jag hade feber!
You tell me, doctor! I'm the patient...
 
"... sedan gick han något uppgiven till skrubben, och för varje steg han tog, började bit för bit falla på plats. Guran förstod varför Bosses ringande ord "niiiiiiiitlott", åter igen ekade i röstbrevlådan..".
 
(skämt åsido)(Man har inte roligare än så här på sjukhus. Har dessutom husarrest av Guran, tills febern är fastställd)(Hans andra plan är att pumpa mig full med antibiotika, bokstavligenm tre veckor frammåt) (Varför inte, varför inte säga hej till min senaste vän antibiotika, som jag redan har hängt med otaliga veckor detta halvåret)
 
 

Saker bara en Bernie kan!

Gjorde MR igen, för att se hur tumören drabbar mitt rörelse--/ och talcentrum, eller om den har växt något. Så då var det olika tecken för vad man skulle göra, om man skulle röra vänster hand eller höger fot, eller komma på ord på ex E.

 

Hur jag kom till MR'en var väldigt charmerande.. En stor truck kom och hämtade mig... Så där satt jag, något förnedrad och åkte hela 60 m sammanlagt för att komma till MR'en... 

 

Kan ju säga att madame Bernie verkligen gick in för uppgiften att vifta på tårna eller spela piano med fingrarna, som om det var pris på spel... 

Skulle inte bli förvånad om det tar ett dygn för Neurolog folket att först tolka bilderna, och sedan ytterligare 5 timmar att inse att hela huvudet är aktiv under alla rörelser och ordfinnanden..

 

Slappna av kunde inte jag heller, då den här MR-maskinen lät annorlunda än Örebros, så när jag inte var fokuserad på min uppgift, fnissade jag hela tiden, för att inte fnissa, tänkte jag, att jag skulle tänka på något allvarligt. Det brukar hjälpa med utskällningarna i lumpen, men denna gång tänkte jag bara på när stf Komp chef hade kompani utskällning och R3 gruppen som jag var "veckobarn" i, var en av de som gjorde lite bus med att klä ett helt logement i toapapper, och vi kunde inte sluta fnissa, skrattade gjorde vi också. Den gruppen var verkligen sämst på att hålla minen... Kom fram till att det var en typiskt dåligt allvarligt minne...

 

När jag alltväl kunde slappna av mellan testerna, höll jag på att somna istället.

 

Sedan gjorde kontrastvätskan att jag nös, precis innan en bildtagning. Mina googles (som jag såg en bildskärm i) dunkades rakt in i "korgen" runt huvudet så att glasögonen istället trycktes in i ögonen, kilklossarna som håller huvudet på plats lossnade och låg huller om buller. MR-sjuksköterskan undrade vad som hade hänt med mig, när jag togs ur maskinen, med mina googles intryckta i ögonen, buren något flyttad och kilklossar liggandes lite vart som runt huvudet. Sa det vanliga, varför vara som alla andra när man kan vara sig själv.

 

Den där biverkningsfria kontrasten, det funkar tyvärr inte så med en Bernie.

 

Efter det ville de ringa den trucken för tre pers att hämta mig och skjutsa mig de hela 60 metrarna! Meen, jag lovade sköterskan att jag kunde klara av de 60 m gående..

 

// Rebecka Eggbrain