Tankar och sådant

Så vitt jag vet så är inte min cancer aktiv, utan den har dragit sig tillbaka efter min och läkarnas lilla stategiska motattack. Vi tror att den är död, då ingen riktigt har frågat Klaus hur han mår, då han är rätt instängd inne i hjärnan. Jag vet inte riktigt vad han är för någon sort, förutom att den bit som kirurgen fick ut var en klass 3 (näst bäst efter godartad) och att det är nervcancer.
 
Den återstående biten är i vilket fall rätt illa tilltyglad efter mina behandlingar med strålning och cellgifter.
 
Jag har inte velat veta vad tumören är för något, förutom att jag har en hjärntumör och bör tänkta på att jag inte är samma människa som förr.
Jag sa till min doktor att jag inte ville veta om jag skulle dö av den eller om jag skulle bli helt frisk, då ingen kan förespå slumpen och forskningen om cancer går frammåt varje dag. Jag kan lika gärna gå ut på gatan och halka på en våt brunnslock och slå huvudet så pass illa att cancern kan gå och slänga sig i väggen, för att brunnslocket tog mig först.
 
Det kanske låter väldigt "I don't Care!" och YOLO, men jag läste ett citat på Prästtompas skjutfält under lumpen och det stod "Det spelar ingen roll hur länge du lever, utan hur du lever det." och det citatet har förföljt mig enda sedan min tid från lumpen och nätterna efter min operation för tumören så låg jag vaken, pga avsaknaden av bra smärtlindrande medel, och betade av om jag hade följt mina drömmar eller ej innan operationen och kom fram till att jag hade gjort det jag kunnat för att nå mina mål som gick att nås.