Gammal anteckning nr 2

Idag dog vi bokstavligen på jobbet. En hurtig människa skulle visa oss att fastän vi är skittrötta, har man fortfarande mycket kvar att ge!

 

Man insåg ju att korta ben och stadig kroppsmassa inte är att föredra alltid... 

 

Misstänkte att en liten Lt med stort H hade något med detta att göra.

Hittade anteckningar från i vintras 1

Hittade denna anteckning från i vintras, när vi hade Närkamp med Ellerås

 

Anteckning måndag:

Krav Maga på jobbet idag.Blev utslagen 3 ggr kom vi fram till.En gång när jag blev knäad av en kollega, med en mits som skydd. Varje knäing han gjorde gav man ifrån sig ett läte av lungor som mot sin vilja blev av med luft samt att man flög upp i luften 30 cm. Blev knäad 3-4 ggr. Efter att han knuffat bort en, låg man som en död fisk på golvet!

Den andra gången så slog jag till mig själv hårt på ögat (varför inte)...

Tredje gången skulle Ellerås visa hur man Fintshade någon, precis när en kapten från kompaniet kom och kollade, och jag trodde att Ellerås skulle förevisa lite lätt, men när han tog i för kung och fosterland, flög jag x antal m och låg sedan utslagen på rygg..

Kaptenen undrade vad för slags soldater UH hade...

 

Efter 5 timmar Krav Maga var det dags för julbord. Tyckte jag åt lite, men det känns som om man ska spricka! Kan ju påstå att någon är vansinnigt trött just nu, riktig matkoma!Samt även öm i kroppen. Rätt blåslagen. ^^

 

När jag ändå är igång och klagar, så ska jag säga att jag är ruskigt sugen på chillinötter D:

 

Anteckning Tisdagen:

Gaah! Vår instruktör vill ha ihjäl den fridlysta plutonen på 3 pers!Innan varje pass har vi en uppvärmning, vilket behövs! Man är stelare än en 100 årig tant med reutism, och då behöver man vara varm och mjuk i kroppen när vi pucklar på varandra.. Men hans uppvärmningar är inte snälla! Iallafall inte om man redan var död sedan tidigare.

 

Idag var det brottning på schemat.Jag var den enda som vanligt lyckades slå ut mig själv... Jag lyckas med mycket jag.. Men jag fick in ett fint konststycke! Jag vände mig 180 grader och sköt i luften mot "knivmannen"! Min instruktör klagade också idag (vi skämtade) att jag borde få upp mer fart, så de kunde kalla mig "Börn Bernie". Förklarade för honom att bära bår musklerna fortfarande sitter kvar, och de är inte quartermuskler, utan de är mer åt Brabant...

 

Men vi brottades och boxades till vi knappt kunde gå längre... Vi var så slut! Min nackmuskelatur är helt förlamat, inte för att resten av kroppen är speciellt hel heller. Mina armar är förstörda av blåmärken och bulor. Bör tilllägga att jag kan bli sparkad/biten av häst och/eller hund, och då får jag knappt blåmärken!

 

Men men, blir kul på sjukan imorgon om man har fått blåtiror (slog mig själv..) osv. Ska hålla mig till sanningen imorgon. Vi slogs på jobbet och mina blåmärken för jag skylla mig själv, jag aktade mig inte ordentligt! ;)

Aja, gonatt gott folk!

 

Anteckning onsdagen:

Slutprov idag och sjukhusbesök..

Hade slutprov på närkampen, där jag igen, blev slagen och fick försöka spöa på de andra (utan någon större framgång), springa och skjuta (träffade allt, men tog för lång tid på mig).

Direkt efter det blev det illfärd in till UniveritetSjukhuset Linköping.

När det var 5 min kvar till min tid hittade jag en parkeringsplats i gamla reglementet, sedan rusade jag hela vägen genom södra ingången på sjukhuset för att komma till norra änden.Doktorn kan inte ha blivit förvånad, när det kom en skitig, blåslagen grönklädd människa som sladdade in i avdelningen och anmälde sig framme!

 

Jag accepterar det, men...

Det var inte i min planering att jag skulle ha tumör till min 21'a årsdag. Men men. 
 
Det som därimot är det sarkastiska i det hela! Enligt mig iallafall, kan skratta smått hysteriskt innombords över det, är all den fordons- och vapenhantering jag höll på med den sista tiden! Sedan mina humörsvängningar, ilska, glädje och sorg som kunde vändas lite huller om buller. Ilska kan man tygla. Men när det var en depp-period, ujuj. Varken de hemma, Catharina eller jobbet kan ha haft så kul de perioderna. 
Sedan när det var ilska på schemat, vet att vaktexpeditions personalen var lite roade över otroliga ilska när min avlösningsförare hade bytt post på mig, från 3 till 5, Men sedan efter första passet hade det vänts igen, så jag var hur nöjd som helst över 5'an. Det var 2 timmars tid utav att tänka ifred.Sedan att jag höll på att frysa ihjäl som vanligt, men det var jag också otroligt nöjd med.
 
Sedan att jag var vaken, helt normalt pigg, lite hyper, i 36 timmar, näst sista gången på högvakten. Fast sista paraden från armé-muséet, när jag hade varit vaken i 35 timmar, gick jag nog sovandes. Då förstod hjärnan att det var dags att sova, men min avlösningsförare donade runt lite i vaktlaget, så jag kunde sova och en annan underbaring fick min post. Det uppskattar jag än.
 
Sedan när folk undrade varför jag inte kunde sova, svaret blev bara: "Kroppen var trött, men hjärnan var nog bara dum i huvudet..."

Jisses, att jag hade så rätt!