Bröstens hämnd
Kategori: Vanliga dagar
Just nu råkar det vara mina fötter i badet + väldigt håriga ben samt uppenbarligen skitigt vatten... Men men, den här texten skulle handla om bröstens jobbiga resa.
De har nämligen tagit över bordet från övriga kroppen om att stjäla uppmärksamhet. För hej, om jag har haft ont i pucko 1 och pucko 2. Inte bara är de två förvänta brösten varit i vägen hela livet, utan de måste bete sig som när de växte. Alla med bröst vet hur det kändes. Man spärrade av området runt omkring brösten med ATA- band, då de är avspärrat område och inte för att de är ens bröst, utan för att de skriker av brinnande värk så fort någon kommer åt de lite fel...
Men mina bröst är det inga fel på. De reagerar bara på en av mina mediciner med att vara superömma. Läkare har kollat de samt lymfkörtlarna. Ingen säger att det är fel på mig, men både är ömma...
Tack. Tack för det kroppen.
Fast å andra sidan så har den haft behandling i ett år, så den får väll säga nej, även om jag inte är överens om det. Avslutar om någon dag denna behandling, en behandling tidigare än planerat, men många måste avsluta vid halva och jag fick 5 av 6 behandlingar gjorda. Så det är alltid något. Plus de andra två metoderna vi testade förra hösten och vintern.
Men jag antar att de hängde helt enkelt på huden, som också är öm. Men så fort jag är klar med behandlingen och min kropp har återhämtat sig från årets försök att döda hjärnans odling, så får jag ta och börja promenera igen, om kroppen orkar med det. Annars får jag kurera den lite till och försöka igen. För snart är snön här och då ska jag, kroppen, Virus och Peo åka längdskidor! Nu kanske ni undrar varför jag skrev att kroppen ska med och det goda människor är för att jag ska inte titta på när andra har kul i snön. Jag ska tvinga kroppen till kroppsarbete och kanske dö på kuppen av överansträngning, men det är planen i vilket fall.
Nu blev det inte en lång text om mina bröst, men sedan när sedan 06092012 har jag kunnat följa en röd tråd?
