Bernie B

Det var inte i min planering att jag skulle ha tumör till min 21'a årsdag. Men men. 

 

Det som därimot är det sarkastiska i det hela! Enligt mig iallafall, kan skratta smått hysteriskt innombords över det, är all den fordons- och vapenhantering jag höll på med den sista tiden! Sedan mina humörsvängningar, ilska, glädje och sorg som kunde vändas lite huller om buller. Ilska kan man tygla. Men när det var en depp-period, ujuj. Varken de hemma, Catharina eller jobbet kan ha haft så kul de perioderna. 
Sedan när det var ilska på schemat, vet att vaktexpeditions personalen var lite roade över otroliga ilska när min avlösningsförare hade bytt post på mig, från 3 till 5, Men sedan efter första passet hade det vänts igen, så jag var hur nöjd som helst över 5'an. Det var 2 timmars tid utav att tänka ifred.Sedan att jag höll på att frysa ihjäl som vanligt, men det var jag också otroligt nöjd med.

 

Sedan att jag var vaken, helt normalt pigg, lite hyper, i 36 timmar, näst sista gången på högvakten. Fast sista paraden från armé-muséet, när jag hade varit vaken i 35 timmar, gick jag nog sovandes. Då förstod hjärnan att det var dags att sova, men min avlösningsförare donade runt lite i vaktlaget, så jag kunde sova och en annan underbaring fick min post. Det uppskattar jag än.

 

Sedan när folk undrade varför jag inte kunde sova, svaret blev bara: "Kroppen var trött, men hjärnan var nog bara dum i huvudet..."

Jisses, att jag hade så rätt!