Bernie B

En liten blogg om mig, mina djur och mitt lilla liv

Happy days in Uppsala!

Kategori: Akademiska sjukhuset, Behandlingen, Sjukhus

Roar mig kungligt i mitt dubbelrum med att inte lyssna på min granne..
Hon vet minsann hur man klagar på dålig syn i sitt ena öga efter en misstänkt virusinfektion, och hur tråkigt att hon fick åka hela vägen från Småland till Uppsala, med jumbolans, då hon sov hela resan, klagade att de tog sig an henne på engång (stackarn hann ju inte känna sig som hemma innan sitt ingrepp). Sedan klagade hon över all smärtlindring och kramplösande osv medicin hon fick innan ingreppet, då man går genom kroppspulsådern och upp i huvudet för att se om det finns några förändringar, efter det ska man ligga stilla i 4 timmar om allt går som normalt. Vilket det gjorde (till skillnad från en annan, där ådern inte var som alla andras och den personen fick inte röras på 8 timmar, för att pulsådern skulle få slutas naturligt). Men hon hade inget i huvudet och få åka hem imorgon igen, vilket hon verkar vara missnöjd över. Bitch Please! Vi kan byta om din åkomma ger dig för lite att uppmärksamhet...
Snarka kan hon också tydligen.
 
 
Varje gång man läggs in på sjukhus undrar personalen om man är allergisk mot något, svarar skämtande alltid "Myggstick" och sedan att det inte borde vara något problem på ett sjukhus mitt i stan!
 
Tro inte att jag redan har fått ett myggstick. Mitt blod måste vara en raritet som gör att de små blodsugande jävlarna älskar mig!
 
 
Neurolog doktorn höll med mig att jag var onormalt frisk för att ha en tumör, utom att jag ofta (jämnt) snubblar med just vänster ben, och inte riktigt kunde blunda och stå stilla utan att vingla till vänster. Sedan att jag saknar reflexer i bägge ben är en annan historia, Men det är lika på bägge och att jag har feber, så jag är bara fullständigt utstickande som vanligit.
 
Sedan kom min kirurg Guran, redan mer gråhårig och mörkare ringar under ögonen än sist jag såg honom, och undrade, liksom Bosse, varför jag hade feber!
You tell me, doctor! I'm the patient...
 
"... sedan gick han något uppgiven till skrubben, och för varje steg han tog, började bit för bit falla på plats. Guran förstod varför Bosses ringande ord "niiiiiiiitlott", åter igen ekade i röstbrevlådan..".
 
(skämt åsido)(Man har inte roligare än så här på sjukhus. Har dessutom husarrest av Guran, tills febern är fastställd)(Hans andra plan är att pumpa mig full med antibiotika, bokstavligenm tre veckor frammåt) (Varför inte, varför inte säga hej till min senaste vän antibiotika, som jag redan har hängt med otaliga veckor detta halvåret)
 
 

KOMMENTARER:

  • Muppen säger:
    2012-09-03 | 23:09:26

    Pfff! Reflexer är för vanliga dödliga! Jag har nog aldrig haft reflexer på mina ben heller.. Kanske för att de säger när de slår så man hinner spänna benet omedvetet?

Kommentera inlägget här: