Svar
Kategori: Hjärnhelvetet, Vanliga dagar
Bo ringde idag. Tro inte att mobilhelvetet dog, precis när han skulle säga resultatet, och de ringer också på dolt nummer, så man kunde ju inte ringa upp honom heller...
När Bo alltväl ringde upp mig, så fick jag lova att jag inte fått något anfall. Jag har tjatat så mycket om när jag får börja köra bil igen, att han nu börjar tjata om jag fått något mer anfall, än den 2 augusti då de hittade tumören.
Sedan berättade han vad de hade sett på bilderna, och det verkade gå åt rätt håll. Den bit av tumören som Göran lämnade kvar i hjärnan den 6 september hade krympt efter intensivbehandlingen med strålning och cellgifter.
Så nu är det att följa upp Klaus och se vad som händer. Om inget händer, har jag en operation om 2 år hos Göran igen, så på mig går det ingen nöd på. Vet ju vad jag ska göra 2014 iallafall, eventuellt.
Men förhoppningsvist så kommer vänster hjärnhalva tvinga höger hjärnhalva att göra sig av med Klaus, då sist uppfattades operationen rätt traumatiskt av hjärnan.
Men den andra augusti får jag köra bil igen! Lycklig människa =)
Om inte Klaus rör om i grytan och kopplar om nervbanorna igen. Bara för att fira ettårsdagen utav upptäckten på att det fanns en Klaus i hjärnan.
//Rebecka
