Bernie B

Jag blir ju bara för trött på alla som tror att man är frisk, bara för att man ler och säger att det är bättre, när folk frågar hur jag mår nu.

För det första, om jag skulle säga allt som är fel och jobbigt, så skulle man stå sig upp till halsen i klagan, som ingen kan göra något åt.

För det andra att jag stammar så pass och glömmer vad jag ska säga, att det tar en rejäl stund...

 

Men till de som fortfarande läser, så kan jag säga att jag jämnt har mer eller mindre tryck i huvudet. Ibland är det på vissa punkter och ibland är det bara lite dovt, "dolt" i bakgrunden (typ täcker hela botten).

Är också jämnt psykiskt trött, blir bättre av frisk luft och rörelse, men träffar jag folk som man inte sett på ett tag så blir jag trött snabbt.

Om jag står upp, så vill jag gärna sätta mig ner, då jag blir trött i huvudet.

Jag ser text riktigt dåligt ibland och måste anstränga mig för att se klartext. Det kommer lite när den själv vill. Men jag ser absolut jätte bra, när vi testar ögonen.

Jag har en jättebra hörsel, men jag har problem att höra ord, speciellt om det är buller i bakgrunden.

Jag glömmer saker, inte för att jag märker det själv, men det märks då jag får påminnelser på posten osv.

Vissa dagar, oftast eftermiddagar/ kvällar, så har jag tryck i öronen, som inte går bort om jag tryckutjämnar.

Mitt ärr svullnar också upp lite och gör ont när håret växer ner i huden.

Att jag stammar är också en riktigt jobbig sak, då jag hade kontroll på det innan operationen. Men den börjar sakta men säkert återkomma.

 

Men det absolut största felet är att jag blev sjuk, och att det kom så hastigt. Mitt liv vändes ganska tvärt, då man från att ha varit en fullt frisk soldat (som inte kunde sova på högvakten) blir en "risk" patient och får ligga på övervakningen i neurologen och när man efter en månad blir opererad i hjärnan och sedan en och en halv månad senare går på en tung cellgift+ strålningsbehandling, som tog en jädra tid på sig innan strålningens skador ens började läka.

 

Jag sköter ju mina egna djur, men jag har inte haft hästarna inne i stallet sedan mitten av April och mina marsvins burar görs rent efter behov. När de är inne så blir det runt en gång i veckan.

 

Och visst jag rider på mina hästar, men det har inte varit varje dag jag ridit de och det har varit en stort fång vilja och planering bakom varje ridtur, som vanligtvis bara varar i 15 min, om jag inte rider ut. Då tar det den tid som det tar att rida en viss sträcka. Men då åker jag bara häst.

 

Ska ju inte glömma att mina promenader med hundarna började jag inte med förens nu i augusti, innan dess orkade jag inte med det, då det var för tungt för mig.

Och jag har fortfarande inte testat på att jogga.

 

Så även om man ler och säger att allt är bra, så är allt helt jävla skit, men jag vill tillbaka till mitt jobb och jag vill börja tjäna mina egna pengar, men mest av allt vill jag orka leva mitt liv igen.