The silent treatment och telepati

Det är två saker jag hatar.
Tystnad och när folk tror att man ska veta vad de vill att man ska göra. Övergav nog de energikrävande frågorna för länge sedan och arbetet att förstå sig på människor eller att svansa efter någon för att passa in. Sätter mig hellre med en jordnära och pratar om allt och inget eller bara sitter tysta tills man har en fråga eller ämne att ta upp. Att bara sitta tysta ska inte blandas ihop med "The Silent Treatment". Det är en låg sak att göra istället för att berätta vad som trycker eller vad man egentligen vill. 

Jag kör den dock rätt mycket själv, då jag inte vill vara i min situation över huvudtaget. Så då har jag oftast inget att prata om istället. Det komiska är att de som känner mig bäst har jag minst att säga något till, om det inte är något viktigt som måste berättas.
Hade planer och ideer att kunna prata om, men i och med att operationen är ett faktum, bara väntar på en tid, så blir jag mer och mer disträ. Var precis likadan sist jag väntade på en operation. Bryr mig inte om små saker över huvudtaget.
 
Men jag gillar ändå inte att folk tror att jag vet vad de tänker eller tycker att det är självklart saker som jag inte har en aning om. Det kanske är irriterande att jag vill ha tydlighet i min vardag, speciellt där jag inte är den styrande delen. Jag hatar dessutom när information går förbi en, över huvudet och andra tror att man på ett magiskt sätt fått informationen.
Då blir jag alltid "Nä, ditt lilla mongo. Jag skolkade hela "läsa tankar"-kursen i gymnasiet. Så jag fick aldrig medelandet från din hjärna."
Men man lär sig medan man lever. Så jag kommer tamefan bli bäst på att hantera telepati och "The Silent Treatment"!
 
Over and out // Rebecca
Vanliga dagar | |
Upp